Åh vad de är roliga att sy, vantarna. Och vilken bra present. Så bra att jag suger lite på karamellen och gav bara bort ett par i julklapp. Till Makens mormor. Jag tycker att kableknittyget passade superbra till vantar, för mig som inte kan sticka dem.
Sen blev det några till på juldagen. Ett par till i kable knit som jag ska ge till en god vän jag hoppas träffa i mellandagarna. De andra var tillklippta sedan jag sydde dagisvantarna. Jag tänkte då att jag skulle sy olika vantar till alla, men ångrade mig efter att ha klippt till ett par i landskapstyget. De kan få ligga till sig lite, det är ju en perfekt present. Jag har också upptäckt att det är ju toppen att klippa av snuttar. Barnen har ju kalsonger och trosor så det räcker, och jag är väldigt trött på dregglisar. Vantar blir min nya snuttklippning. Jag har redan en hög på lager.
