Även om jag varit på resande fot större delen av sommaren så har jag inte varit helt sysslolös. Självklart fick ett antal handarbeten följa med mig på alla mina resor. Det blev broderat och sytt och lite virkat. Som vanligt när jag får för mig något så överdriver jag. Det här lapptäcket har jag tänkt på ett bra tag. Jag ville göra ett med hexagoner. När jag hittade inspiration på nätet såg jag att många sydde för hand, och formade hexagonerna med små lappar i som man tog ut efter att ha sytt fast dem. Oj vad jobbigt tänkte jag, det måste ju gå att göra direkt på maskinen. Och visst, det går säkert bra, men inte om man som jag slarvar när man klipper till hexagonerna och de inte är helt symmetriska. Då blir det väldigt bubbligt. Det testade jag förra sommaren och blev väldigt missnöjd. Gör om gör rätt, jag hade inte gjort så mycket så jag sprättade. Och hela våren tänkte jag att det här vore ju ett jättebra projekt att ta med på vår långresa, men inte tusan gjorde jag något för att förbereda. Dagen innan avfärd så avfärdade jag projektet och släppte det. Men sen kunde jag som sagt inte somna. Först sydde jag klart min bikini. Sen satte jag mig i soffan och kollade 9 avsnitt på raken av Orange is the new black på Netflix och klippte till en hel hög mycket små och väldigt symmetriska hexagoner som jag sedan tejpade in i de redan tillklippta men sneda och vinda tyghexagonerna. Voilà, ett projekt till som fick följa med på resan.
Jag satt i bilen och sydde. Jag kan göra det, sy, brodera, läsa, vad som helst, i bilen, inga problem. Jag tycker att det är rätt tråkigt att köra bil, så jag sitter helst bredvid. Maken tycker att det är rätt tråkigt att sitta bredvid, och då somnar han och då tycker jag att det är ännu tråkigare att köra. Så han kör och jag sitter bredvid och alla är nöjda.
Jag satt i bilen och sydde. Jag kan göra det, sy, brodera, läsa, vad som helst, i bilen, inga problem. Jag tycker att det är rätt tråkigt att köra bil, så jag sitter helst bredvid. Maken tycker att det är rätt tråkigt att sitta bredvid, och då somnar han och då tycker jag att det är ännu tråkigare att köra. Så han kör och jag sitter bredvid och alla är nöjda.
Så här långt har jag kommit. Och den här gången har jag alltså sytt allt för hand. Från början tänkte jag bara göra det så stort att det räckte till att sy en sittpuff av. Men så hade jag ju så många lappar att jag tänkte att jag fortsätter. Och sen ville jag ha det så stort jag kunde så jag klippte till fler lappar eftersom jag hade en del tyg kvar. Jag har inte mätt det, men det är nu större än en babyfilt, men det kommer inte att räcka till en säng. Jag tänker mig att det blir en lagom filt att lägga över benen när jag sitter och myser i soffan ruggiga höstkvällar. Jag är nära nu...
