Den här vintern var verkligen lång. Lite för lång kanske, även om jag verkligen ärligt verkligen tycker om vinter och snö. Förra året tog jag av mig strumporna 23 mars, i år 5 maj. Det har kliat i fingrarna på oss att få komma ut i trädgården och greja. De här bilderna är några veckor gamla och det är fortfarande snö kvar. Men så fort snön smälte bort på verandan tog jag fram stolarna till "morgonsolhörnan", och äntligen fick jag ändan ur och köpte ett bord. Jag fick pengar till det av mor och far i födelsedagspresent förra året, i maj, så det var verkligen på tiden. Jag var rädd först att bordet skulle vara lite för stort, men det blev verkligen toppenbra.
På bordet ligger tidningen Åter, där vi läste om tillmakning. Vilken bra idé, och så otroligt bra det fungerade. Vi har mycket berg i dagen på vår tomt, och stenar som sticker upp och som är för stora att flytta på. Det har ju sin charm så klart, men det är väldigt jobbigt när man ska klippa gräset. Så Maken makade bort dem. I alla fall toppen av berget. Det går till så att man eldar ordentligt och länge på stenen, då spricker den. Tillmakning användes i gruvdrift förr i tiden innan krut och dynamit gjorde sitt intåg. Det där med att hälla vatten på stenen är en skröna, det behöver man inte göra. Det är hettan som får stenen att spricka, inte nedkylningen. Och stenarna sprack. Och med ett spett kunde vi få bort så mycket att berget nu håller sig under gräsmattan. Det ska tilläggas att det behövs en hel del bränsle för att få till den hetta som krävs.
