I förra veckan var det Stockholm Pride. Jag brukar gå på schlagergalan på torsdagen, och så även i år. Ett tag var jag sugen på att gå själv med en vän, men när jag såg vilka som skulle komma så blev jag bara tvungen att ta med mig barnen. Nästa alla våra favvisar var där. Bland andra Margaret Berger från Norge, Krista Sigfrieds från Finland, och så Emelie de Forest från Danmark, som ju vann hela slabidasket. Och hon var också Lillebrors favorit som han hejade på. Och han blev ju sjuk i vattkoppor samma dag vi skulle på Eurovision i Malmö i maj och missade hela kalaset. Men nu fick han äntligen se henne. Och Storasystern och jag fick se henne, och de andra, framifrån (vi satt ju bakom scenen i Malmö). Det var en mycket bra schlagerkväll, som förutom de stora namnen från årets festival, även bjöd på mer udda artister som Estland 2011 och Storbritannien 1996. Det är därför jag älskar att gå på schlagergalan på Pride. Vi fick även se Lys Assia sjunga sitt bidrag Refrain från 1956, den allra första vinnaren i ESC. 89 år är tanten och sjöng som en gudinna.
Jaja, nog om det. Jag ville i alla fall ha något nytt och färgglatt på mig när jag skulle på Pride. Det passar liksom lite extra bra tycker jag. Så den här klänningen svängde jag ihop samma dag. Tyget är en viscosejersey som jag köpte i Wien i vintras. Jag bara älskar det. Varför i allsin dar köpte jag bara en meter? Jag har för mig att jag nog tänkte att jag skulle sy en tröja bara. Men det räckte precis till en klänning. Mönstret är återigen Onion 2035. Jag var ju så himla nöjd med den här klänningen, så jag körde på en till i samma modell. Nu när jag ser bilden på mig själv så känner jag dock att jag ev skulle vilja göra ärmarna lite kortare. Får se om jag orkar. I övrigt är jag dock väldigt nöjd med klänningen.